Året var 2006 när jag mitt i en livskris fick tag på några andliga övningar som syftade på att väcka kundalinin. Jag visste inte mycket om kundalinin på den tiden och hade ingen aning om hur det här skulle komma att förändra hela mitt liv. Jag visste heller inte om att Kundalinin verkligen är en helt real kraft, utan jag trodde att det mer handlade om något flum, om något som var mest på lek och därför fortsatte jag med övningarna. 

Redan efter ett par gånger började jag att känna sköna rysningar på kroppen som kom som vågor över mig. Känslan var så skön att jag la mig ner på sängen för att upprepa övningarna och sen dröjde det inte länge förrän hela processen var i gång. Detta utan några som helst tidigare andliga erfarenheter. Jag hade mediterat ett par gånger innan, men det var också allt. 

Nu dröjde det inte länge förrän jag började att må fruktansvärt dåligt, ännu sämre än vad jag mådde innan. Jag såg hemska ansikten framför mig som döda skallar och demoner när jag låg i sängen och försökte att sova. I ryggen kändes det som om en järnstång hade fastnat och som med våld försökte att ta sig uppåt genom ryggraden. Det tog enormt ont och brände i hela kroppen ända upp till huvudet. Jag var helt säker på att jag inte skulle överleva processen. Jag blev rädd och spenderade från och med nu den mesta tiden hemma liggandes på sängen med datorn framför mig. 

Jag bad gråtandes, full med  ångest och rädsla till Gud att någon skulle hjälpa mig. Ibland bad jag en och samma bön i timmar i sträck. Jag var rädd för att sluta be, rädd för vad som skulle hända om jag släppte taget och tappade kontrollen. Det var som om jag skulle ha klamrat mig fast i bönerna för att slippa konfronteras med kundalinin, för att slippa tänka och slippa känna. Det var hemsk tid och den första gången jag bad till Gud på rikigt. 

Precis som om Gud skulle ha hört mina böner träffade jag en man på nätet som hade de rätta kunskaperna och visdomen för att hjälpa mig. Idag är han min sambo. Han berättade för mig att det bara är mina egna rädslor och ångester som gör kundaliniuppstigningen till en plågsam process och att det bara är mina egna ångester och rädslor som manifesterar sig som döda skallar och demoner. Smärtan som uppstod av hettan var blockeringarna som befann sig i kroppen. Han talade om för mig att det inte finns någonting att vara rädd för, att det inte är kundalinin som gör ont och som orsakar smärta, utan mina egna blockeringar. Kundalinin hade bara vaknat och ville ta sig upp till kronchakrat, men eftersom jag var rädd blockerade jag kanalen som den ville ta sig upp igenom och det var det som gjorde inte bara själsligt ont utan även fysiskt väldigt ont.

Han bad mig att sluta läsa alla skräckhistorier om kundalinin som jag hittade på nätet eftersom dessa bara skärrade upp mig ännu mer och ju mer uppskärrad jag blev, ju värre blev min situation. Han bad mig i stället att arbeta på min tillit till det gudomliga, att meditera och att äta och leva hälsosamt. Han sände mig reiki på distans varje dag och försökte att få kanalen fri från blockeringar och att ta bort de brännande smärtorna. Men när jag blev rädd igen blockerades allt igen och smärtan var tillbaka. Så här fortsatte det i flera månader och för att kunna hjälpa mig själv blev jag även rekommenderad att lära mig själv Reki. Men jag hittade ingen som ville lära mig det. Jag skrev mail till några Reikilärare som först verkade intresserade, men när jag väl berättade om mina problem vände mig alla ryggen. Alltså tog jag flyget och åkte iväg till den här mannen som hjälpte mig, för att bli initierad i Reiki hos honom i stället. 

Nu hade jag fått tillräckligt med kunskap och nycklar i hand för att kunna hjälpa mig själv. Jag ändrade på hela mitt liv, började att ge mig själv reki varje dag och äta och leva hälsosamt. När jag sen en tid senare insåg, inte bara med mitt förstånd, utan också med mitt hjärta att det inte finns någonting att vara rädd för, att kundalini är en gudomlig energi, övergick det hela till en väldigt behaglig och angenäm process. I och med att rädslorna försvann försvann blockeringarna och den brännande smärtan och jag kunde förnimma en sval, pirrande energi i ryggen som nu hade en fri kanal att stiga upp i genom. 

Sen en vacker dag, strax innan kundalinin nådde mitt kronchakra, upplevde jag hur en inre fontän av energi stömmade rakt igenom mig, nerifrån upp med känslan av att drunkna i en gudomlig våg av energi.  Jag kände  hur energin bredde ut sig i bakhuvudet till höger och till vänster tills den gick ihop i pannan och jag kunde för mitt inre se hur en lotusblomma öppnade sig ovanför mitt huvudet i dom vackraste färgerna, i färger klarare än det klaraste och vad som hände sen går inte att beskriva med ord. Utan att jag själv gjorde någonting intog min kropp automatiskt lotuspositionen och sen existerade varken mitt ego eller min kropp längre utan det enda som existerade var det gudomliga eviga varandet och det var det enda reala som existerar i universumet. Allt annat insåg jag var illusion.