Evig vishet

Har översatt lite smått och gott från denna sida: https://www.osho.com/de

Meditation är ett tillstånd bortom förståndet. Meditation är ett tillstånd av ren medvetenhet utan något innehåll. Vanligtvis är ditt förstånd fullt av skräp, som en spegel full av damm. Förståndet är i ett konstant flöde av trafik; Tankar rör sig genom, önskningar går igenom, minnen går igenom, ambitioner går igenom - ett konstant flöde av trafik. Dag in, dag ut. Även när du sover, är ditt förstånd aktivt, det drömmer. Det tänker fortfarande och är fortfarande full med oro och rädsla. Det förbereder sig för nästa dag.

Detta är inget  tillstånd av meditation - meditation är raka motsatsen. När trafiken står stilla och tankarna upphört, när inga önskningar berör dig, är du helt stilla - den här tystnaden är meditation. Och i den tystnaden kan du se sanningen och aldrig annars. Meditation är ett tillstånd bortom förståndet.

Och du kan inte finna meditation genom förståndet, eftersom förståndet upprepar sig självt. Du kan bara finna meditation genom att lägga förståndet åt sidan genom att vara cool, likgiltig och genom att inte identifiera dig med förståndet. Genom att se tankarna flyga förbi, men inte identifiera sig med dem, tänk inte. "Det är jag".

Meditation är medvetandet om "Jag är inte mitt förstånd". När detta medvetande tränger djupare och djupare in i dig, långsamt, långsamt, uppstår en stund - ett ögonblick av tystnad, ett ögonblick av rent rum, ett ögonblick av öppenhet, ett ögonblick där inget rör sig i dig och allting är stilla. I det här tysta ögonblicket vet du vem du är och du kommer att veta vad hemligheten för denna existens är.

Vad är meditation? Är det en teknik som du kan träna? Är det en ansträngning som du måste göra? Är det något som förståndet kan uppnå? Det är inte det.

Allt förståndet kan göra kan inte vara meditation - det är något bortom förståndet, där förståndet är helt hjälplöst.

Förståndet kan inte gå in i meditation, meditation börjar där förståndet slutar. Detta måste kommas ihåg, för att i våra liv, vad vi än gör, gör vi det med hjälp av förståndet, vad vi än uppnår, uppnår vi det med hjälp av förståndet.

Och sen, när vi går inåt, tänker vi igen med begrepp som tekniker, metoder, aktiviteter, för hela vår livserfarenhet visar oss att allting kan göras bara med förståndet. Ja - förutom meditation, kan allting göras med förståndet.

Allting blir gjort med förståndet, förutom meditation. Eftersom meditation inte är en prestation - Meditation är redan där, det är din Natur. Det måste inte erhållas, det måste inte bara inses, det måste bara kommas ihåg. Hon väntar på dig - vänd dig bara in och hon är där. Du har alltid burit det inuti dig.

Meditation är din inre natur. Du är meditation, hon är ditt varande, det har ingenting att göra med dina aktiviteter. Du kan inte ha henne, du kan inte inte ha henne, du kan inte få henne. Hon kan inte ägas, hon är ingen sak.

Du är meditation, hon är ditt varande. 

Se upp för alla andliga lärare och författare som:

- Kallar sig själva för uppvaknade.

En människa som verkligen har vaknat upp kallar sig själv inte för att vara uppvaknad, eftersom han vet att jaget inte kan vakna upp och att det är bara är egot som vill se sig själv som uppvaknad och som kallar sig för det.

- Kallar sig själva för ljusarbetare.

En ljusarbetare är en person som sprider ljus i mörker. En person som hjälper gamla, sjuka och fattiga eller som får en ledsen människa att le igen. Det är att sprida ljus i mörker, något som man endera gör eller inte. Hur mycket ljus var och en sprider ut bestäms inte av vad man kallar sig för, utan av hur mycket vi lyser upp tillvaron för de i livet som har det svårt. Det är bara egot som titulerar sig som en ljusarbetare. 

- Ser sig själva som goda och andra som onda.

En sådan person har inte gått igenom sitt eget helvete och är inte medveten om sina egna fel och brister. För att komma till sin egen himmel, måste man först gå igenom sitt egna helvete. Det menas, att man måste bli medveten om saker som man inte vill se hos sig själv, som man förtränger, för att man vill se sig som endast god.  Vem som inte har gjort det, ser sig själv inte som den som han är, utan som den som han vill se sig som. En sådan person har inte upptäckt det gudomliga i sig själv och i andra och har inte kommit till insikt om att det bara är egot som vill se sig som bättre än andra. En person som inte ser sig själv som den han är, har inte vaknat upp ur någonting. 

- Talar om kollektiva uppvaknanden.

Ett uppvaknande är alltid en högst individuell process och inget som sker i kollektiv eller som händer åt många på en gång. Ett uppvaknande sker alltid inifrån och kan inte delas med en annan. 

-  Talar om uppstigningar till högre dimensioner.

Vem som talar om uppstigningar till högre dimensioner har inte förstått sig på fysikens lagar och är inte i frid med den mänskliga tillvaron som han lever i.  

- Talar om nya energier.

Vem som talar om nya energier har inte kommit till insikt om att det inte finns några energier i hela universumet som skulle vara högre än den högsta gudomliga energin som vi redan nu, till vår sanna natur består av och är. Den energin är inte ny, utan är den ursprungliga energin som allt uppstod ifrån och någon högre energi kan det inte finnas. Det är skaparkraften. 

- Talar om onda agendor, mörka krafter och sprider ut konspirationsteorier.

Vem som sysslar med sådant söker efter sanningen utanför sig själv, i omvärlden och i den yttre verkligheten och har inte förstått att den andliga vägen är en väg som går inåt. Att vara medveten på ett andligt sätt handlar inte om att vara medveten om vad som händer och sker där ute i världen som t.ex. i politiken, utan det handlar om att vara medveten om allt som händer och sker inom en själv, vem man i verkligheten är och vad som är illusion. 

Jag är ledsen om jag gör någon besviken, men jag känner mig tvungen att skriva det här, för det finns alldeles för många lurendrejare där ute just nu som försöker lura folk att tro att vi är på väg att stiga upp till en femte dimension och att människan har ett stort uppvaknande framför sig. 

Men inget kunde vara mer fel än så, för en femte dimension skulle betyda en tillvaro utanför tid och rum.  Det skulle betyda slutet för människan och slutet för livet på jorden. Det skulle betyda att ingen människa skulle kunna ta sig fram på våra vägar längre och ingen människa skulle kunna resa till månen heller, för det skulle betyda att hela universumet inte existerar i sin fysiska form längre. 

När livet slutar, slutar ändå vår fysiska tillvaro, vår tillvaro i den tredje dimensionen. Alltså illusionen som vi lever i slutar och vi går hem till vårt ursprung igen, dvs till det gudomliga som ligger bortom alla dimensioner. Skulle vi stiga upp till en femte dimension skulle vi bara byta ut den tredimensionella illusionen till en annan illusion

Så glöm allt vad dessa lurendrejare säger. De har varken förstått sig på fysikens lagar och inte har de vaknat upp heller. De kallar sig för goda och andra för onda och anser att de arbetar för ljuset medan andra för mörkret. De anser vara deras uppgift att upplysa människorna om deras "sanning" och sen sprider de ut fejkade nyheter om allt möjligt som t.ex om Corona viruset och att det skulle vara regeringarnas och myndigheters uppfinning för att avrätta folk. Det är att vara uppvaknad anser dom, att tro på konspirationsteorier och se en massa onda agendor överallt som dom måste upplysa folket om. 

Ett andligt uppvaknande innebär dock det raka motsatta. Alltså att sluta tro, att sluta göra sig föreställningar om saker och ting i sitt huvud och att sluta tro på konspirationsteorier. Det handlar om att söka inåt - Sitt eget inre ljus och att komma till insikt om att det är vi som är det gudomliga som är här på jorden för att göra mänskliga erfarenheter och att vår fysiska  tredimensionella verklighet är hur det gudomliga uttrycker sig i materia. Med andra ord kan man säga att vi är precis i den dimensionen som vi ska vara i och att allt är perfekt som det är. 

På tyska säger de upplysta det så fint när man frågar dem vad meningen med livet är. De säger att meningen med livet är "Mensch-Sein", vad som på svenska betyder "Människo-Varande" eller med andra ord "att vara människa." Man kan alltså säga att vem som talar om högre dimensioner och som väntar på att få vakna upp inte är nöjd med sitt människovarande och inte nöjd med vår fysiska verklighet så som den är, utan de flyr i stället till en fantasivärld som de försöker övertyga  andra om. 

Så se upp för alla som talar om den femte dimensionen och se upp för alla som talar om det stora uppvaknandet. De har inte förstått någonting. De är själva vilseledda och nu leder de andra vilse. 

Ja ni läste rätt. Djävulen är död. Han dog för mig i samma ögonblick jag slutade att tro på religionernas gud, på den där straffande guden som dömer och fördömer människor till himmel och helvete. När jag slutade att tro på honom försvann också djävulen och tillsammans med honom alla demoner.

Jag insåg att gud så som han beskrivs i religionerna inte existerar, att gud inte är en makt utanför mig, utan att gud är innanför mig som min sanna natur. Det är Källan till allt, det som blir kvar när min kropp dör och mitt förstånd ger upp. Det som ligger bortom ord och form och som inte kan beskrivas, det eviga och oföränderliga och enda sanna, det som är utan början och utan slut. Det är det som är gud och inte det som religionerna säger att är gud och eftersom religionernas gud inte existerar kan deras djävul heller inte existera. 

Det fanns plötsligt inget att mer att frukta och inget helvete att hamna till. Inte för att jag skulle ha varit en särskild ond människa, men ändå hade rädslan funnits där hos mig i många år, att jag inte hade varit god nog, helt ovetandes om hur mycket religionerna påverkade mig och att det inte finns en anledning att vara rädd för något som inte existerar. Jag var inte ens särskilt kristen, men ändå rädd för djävulen! Egentligen går det inte alls ihop.  För hur skulle djävulen kunna existera utan den dömande guden? Man kan ju inte tro på djävulen utan att tro på religionernas gud, men ändå är det vad väldigt många människor gör och vad jag själv gjorde en gång i tiden, dvs tror på religiösa koncept och på bibliska sagor om demoner och fallna änglar utan att se sig själv som särskilt religiös och utan att tro på deras gud.  Där ser man hur religionerna påverkat människorna och deras sätt att se på världen, när även människor som går en andlig väg tror på djävulen och på hans demoner. 

Men andlig utveckling handlar inte om att tro på någonting, varken på religionernas gudar eller på deras djävlar, utan andlig utveckling handlar om det raka motsatta, dvs att befria sig från alla dessa koncept och att sluta tro på religionernas gudar och på deras djävlar. Andlig utveckling handlar om att upptäcka det gudomliga inom sig, Källan eller vad man nu vill kalla det för och att komma till insikt om att det inte finns någonting att frukta, att den enda ondska som finns är den som vi människor själva skapar. Utan oss människor skulle ondskan inte existera. Det är vi som klyver isär helheten i gott och ont och som kallar dom ena för onda och dom andra för goda och som väljer att ibland göra gott och ibland ont. Det finns ingen djävul att skylla på och det finns ingen ondska utanför människorna att vara rädd för. 

Ps. Mina Lucifer inlägg från tidigare ska alltså endast ses som en metafor.